Nu har det så gott som blommat över, vårt fluffiga äppelträd. Men jisses vad lycklig det har gjort mig. Detta är ett träd som vi bara låter vara som det är. Äpplena är tydligen inte så goda (jag har nog aldrig smakat) men vi vill ha kvar trädet för det blommar så vackert på våren. Förra året hade det knappt några blommor alls dock, men desto fler i år! W O W!!! Att ett litet träd kan skänka så mycket fluffig lycka. Jag var tvungen att tvinga ut mina cuties för att föreviga detta vit/rosa fluff. Japp, tvinga. Ingen av dem är särskilt förtjusta i att leka modeller för mig. Allra minst min käre make Anton. Men det gick ändå ovanligt lätt den här gången, resultatet var däremot inte så bra. Josua grät, sprang iväg, skulle till mig och var helvild. Anton var lite stressad och ohappy. ;) Well, det är vårt liv. Inte alls sådär fluffigt och ljusrosa särskilt ofta, men ändå väldigt bra. Jag älskar livet. Det är fantastiskt och det är nog därför jag älskar att fotografera alla underbara människor. Att fånga deras liv på bild, det är vad jag vill. Sedan kanske jag inte väljer att visa upp det tråkiga, som när Josua skriker som mest eller Antons jag-kan-inte-se-glad-ut-när-du-fotograferar-mig-miner (tro mig han har ett antal sådana), utan godbitarna. Det är ju de där godbitarna jag vill fånga och ge till mina kunder. För mitt i allt så finns det alltid godbitar. Ibland svårare att se och ibland väldigt lätta och tydliga som vårt fluffiga äppelträd. ♥

Ps. Anton, jag älskar dig massor. När vårt liv är fluffigt och när det inte är det. ♥